Denkan

japp det blev jag kallad idag..

tydligen är man knäpp om man i min ålder känner att  man har ett behov.
Ett behov som jag bara kan beskriva på följade sätt:
Min egen lilla famlij.
Det är något jag längtar så mycket efter att det värker i kroppen.

Är jag onormal för att jag är 25 och vill bilda familj?
Tydligen är man det i dagens sammhälle. Där man skall ut och ränna
runt, ligga så mycket som möjligt här och där, hinna dra på sig både
den ena och andra könsjukdommen och lika många kurer med
penicilin i doser som skulle knocka en häst..
Bara för att ge sig på't igen nästa vecka...

att dom aldrig ger upp...
Alla är ständigt ute efter att bräcka den andra att vara bättre än den ena,
den som har legat mest när man dör vinner..
näe fuck that..

Jag är vuxen, jag känner mig vuxen, jag har ett annat sorts behov än
många andra i min ålder..
Jag har fått höra att jag är en 25 åring med en 35 årings sätt att se på livet.
men jag tror inte att det handlar om det..
jag har sett och upplevt så mycket att jag helt enkelt har nått en högre grad av
mognad än många andra.
jaha, sääkert, snick snack, tänker många nu..
mycket snack i liten verkstad..
tyck och tänk vad ni vill...
men jag tror det är sanningen...

när man uppnår en viss grad av mognad så börjar man nog tänka i andra
banor och på andra sätt..

Jag längtar att ha min egen familj att få komma hem till,
se deras glada leenden när man kommer hem,
känna deras kramar,
känna deras kärlek,
känna det där lilla knytet i min hand som är en blandning av hon och jag...


är jag så annorludna?