Denkan

Allt jag någonsin har tagit för mig har jag lyckats med.
Sm guld i brottning 97, vunnit europas störtsa tävling för ungdommar/juniorer, flertalet andra sm medaljer, tävlingsvinster.
Gick ut gymnasiet med höga betyg, trotts att jag inte pluggat,
Lumpen - Befodrad gjorde 15 månaders utbildning på 7 1/2 månad.
polishögskolan - well, jag hade kommit in om dom hade kunnit tumma på regeln att man måste vara 21 för att få börja (jag skulle fyllt 21 2 veckor efter kurrstart).
Universitetet - Pluggade till Lärare i engelska/geografi/idrott med bra betyg under några år, men riktigt tråkigt att plugga så jag sökte till
Securitas - blev väktare och har jobbat där i 1 år snart, högsta betyg på alla Prov man haft under utbildning, skall även få Personskydds utbildning vilket man inte brukar få så fort vad jag förstått,
kör dom mest ansvarsfulla områden och jobbar som arbetsledare. Idag utförda jag även fys testet till ordningsvakten, 48 sekunder.. Snabbast i av alla som gjorde testet. och då är jag ändå störst av alla..

Får inte glömma att jag även suttit som Ordförande I Sverok Svealand nu ett år.. Skönt att det är över snart. Vill spendera tid på annat...

men så kommer vi till det där som man verkligen inte lyckas med..
kärlek..
Är jag en av dom där olyckligt lottade som egentligen bara skulle ägna sig ått karriär?
strunta i kärlek och bara sattsa på ett jobb som ger en massa Cash?

det är det enda jag någonsin misslyckats med som verkligen betyder något - kärlek..
och det stör mig.. Jag hatar att misslyckas, jag hatar att förlora, Jag hatar att vara i underläge.

Kanske är det också andleningen till att jag misslyckas.. Jag söker så hårt för att finna den, att det i slutändan bara blir fel pga det? man kan ju undra..

jaja, någon dag, någon gång.. kanske det också blir som man vill.. fram tills dess..
skall jag bara glida på vågen..
eller som min vänn lotta sa: Lev som en filmstjärna, festa som en rockstjärna och kn*lla som en Porrstjärna... Eller?